Jag undrar vad det är för en underlig drivkraft som får kroppen att utföra alla de gamla invanda rutinerna,fast själen vrålar i protest.Vad är det som får kroppen att resa sig ur sängen på morgnarna? Vad är det som får benen att ta en till skolan? Vad är det som får en att sitta böjd över läxböckerna fulla av ord som inte längre betyder någonting? Vad heter den kraft som gör att man kan gå omkring och se ut som om ingenting har hänt? För människor ser på en varje dag utan att se att man är söndersliten och blöder. Hur kan människor komma alldeles nära utan att se hur trasig man är?

Söndag idag. Har alldeles nyss pluggat lite,och ska fortsätta senare.Har jätteont i halsen.Det bränns.Jag blir sällan sjuk,men när jag väl blir sjuk så blir jag verkligen det.Hoppas att det inte är någon jobbig förkylning,som vill bryta ut,jag orkar inte det.Men det lär det ju vara..i vilket fall som helst så har jag enormt ont,så ska dricka massa te sen.Ikväll är det solsidan på tv som gäller.